Rapport från World Congress of Neurology, Kyoto, 16 till 21 september, 2017

Bo Norrving, professor I neurologi, Lunds Universitet

Jag hade förmånen och förtroendet att vara Svenska Neurologföreningens representant vid World Congress of Neurology som hölls I Kyoto i september 2017. Mötet samlade nästan 9000 deltagare vilket gör Kyoto-mötet till den särklassigt största neurologiska världskongressen genom tiderna. Inte oväntat hade mötet en japansk dominans i deltagarandelen, men övriga delar av världen var också väl representerade. Från en skandinavisk och svensk synvinkel var dock kanske deltagarandelen mindre prominent; kostnader, resetid och praktiska förhållanden bidrager säkert till detta, Kyoto ligger inte nästgårds.

Delegatmötet avhölls traditionsenligt på söndagsförmiddagen (17 september), med redovisning av WFN:s olika aktiviteter (imponerande bredd) och finansiella ställning (god till mycket god). Raad Shakir, UK avgick som WFN:s ordförande efter 4 år av mycket framgångsrikt ledarskap. Valet av ny president stod mellan Bill Carroll (Australien), och Wolgand Grisold (Österrike). Båda kandidaterna var utan tvekan starka och lämpliga för uppdraget. Den svenska rösten lades, efter samråd med SNF, på Wolfgang Grisold (”Europa kan gärna rösta på Europa!”), men efter rösträkningen stod Bill Carroll som segrare och således den nye presidenten för WFN 2017 till 2021. Det var särskilt glädjande att se Wolfgang Grisolds diplomatiska acceptans av valutgången. Ett valnederlag kan vara smärtsamt, men Wolfgang visade en stor generositet, och en fortsatt konstruktiv och stödjande inställning i olika sammanhang under hela återstoden av kongressen vilket imponerade mycket på mig. Ett föredöme, en fin demonstration av en diplomatisk värdegrund vi kan vara stolta över. Det var två andra personval till WFN positioner: till First-Vice President valdes Ryuji Kaji, Japan (framför Renato Verdugo, Chile), och till Elected Trustee valdes Riadh Gouider, Marocco (framför Man Mohan Mendiratta, Indien). Utfallen av båda valen var i enlighet med SNF:s inställning, och jag tror att vi alla är mycket nöjda här.

Under delegatmötet hölls också val till kongressort för WCN 2021. De tävlande orterna var Rom, Köpenhamn, London o Marseille. Var och en av orterna gjorde sin traditionsenliga presentation inför församlingen, och därefter redovisade kongressarrangören sin egen bedömning ur ett mer tekniskt och logistiskt perspektiv. Omröstningen var av den typ internationella olympiska kommittén tillämpar, och som sportintresserade (som undertecknad) kände till väl vid detta laget. Till en andra omröstningsomgång gick Rom, Köpenhamn, och Marseille vidare; London slogs (kanske något oväntat) ut. I den andra röstningsomgången uppnådde Rom en majoritet av rösterna (Roms kandidatur presenterades av Antonio Federico, Siena), och blev således valt för WCN 2021. Det hade förstås varit roligt med Köpenhamn för 2021 men så blev det således inte, bara att ta nya tag och kämpa vidare! Rom fick också högst poäng ur kongress-arrangörs-perspektiv, så alldeles överraskande var kanske inte utfallet. Jag tror Rom hösten 2021 kommer att bli en mycket minnesvärd kongress, så gör en notis i minnet redan nu – arrividerci Roma 2021!

Till delegatskapet hörde också inbjudan till avgående presidents mottagning (Raad Shakir), och mottagningen från kongressens co-chair (Hidehiro Mizusava). Det var två mycket olika men båda mycket värdefulla arrangemang. Radd Shakirs mottagning var i form av en stående middag i ett av Kyotos många tempel, vilket faciliterade en mängd kontakter, diskussioner kring framtida samarbeten, och utbyten av en stor mängd visitkort. Den japanska mottagningen var mer formell, med närvaro av Kyotos unga geishor (benämnda Maiko, som här gjorde ett sällsynt framträdande i offentligheten), karate-uppvisning, och sake-ceremoni (där saketunnornas lock hamrades sönder av neurologins samlade nationella och internationella ledarskap), men fylld av stor värme, delaktighet, och värdighet. Här blev det istället att vandra mellan borden under och mellan alla serveringarna, och det gick också utmärkt. Den japanska neurologföreningen hade gjort sitt yttersta i arrangemangen och planeringen av kongressen som blev en av WFN:s största succéer genom tiderna (deltagarmässigt, vetenskapligt, och ekonomiskt). En stor ära och eloge till det japanska värdskapet.

För egen del var Kyoto 2017 en ”deja-vu” av motsvarande kongress och samma lokalisation som WCN 1981 – 36 års mellanrum. Den kongressen 1981 var min första upplevelse av en neurologisk världskongress. Jag var nydisputerad och nyexaminerad specialist i neurologi, och här fick jag tillfälle att träffa många av de stora ”vita elefanterna” inom fältet, höra dem föreläsa, och prata med dem och etablera kontakter. Raymond Adams, Norman Geschwind, Jack Whisnant, John Walton, Henry Barnett….många av fältets giganter, många nu bortgångna. För mig var det en stor upplevelse som betydde mycket för min egen karriär. Jag fick en erinran hur inspirerande och impulsgivande de stora neurologkongresserna kan vara och vilken betydelse de har för generationsväxlingen och mentorskapet inom neurologien. De personliga mötena är ofta avgörande, deras betydelse är lätt att underskatta.

Kyoto-mötet var också det första F2F mötet i programkommittén för nästa WCN som hålls i Dubai 2019. Jag har förmånen att få vara med i programkommittén för mötet. Mycket av planeringen är redan gjord, och det står klart att det kommer att bli ytterligare ett fantastiskt tillfälle att demonstrera den globala betydelsen av neurologin. Engagemanget och kunskapen hos våra arabiska vänner imponerade. Lägg också Dubai hösten 2019 i agendan redan nu!

Kyotomötet såg också sammanträde med WFN:s educational committee som jag är medlem i. WFN har mycket framgångsrika utbildningsprojekt bland annat i Afrika, och ger också forskningsbidrag till olika forskningsprojekt. Min egen uppfattning är att WFN bör prioritera utbildningsaktiviteterna före forskningsprojekten, och denna uppfattningen stöddes också av kommittén övriga medlemmar. Frågan om ett globalt curriculum för neurologi, och ett globalt certifieringssystem diskuterades också. Jag tror detta är mer en nationell o regional angelägenhet, än något som går att diktera på global nivå. Många pusselbitar föll på plats i Kyoto, många återstår.

En stor personlig glädje för mig var den uppmärksamhet som gavs åt WHO:s slutliga beslut att placera cerebrovaskulära sjukdomar under Nervsystemets sjukdomar (i stället för Cirkulationsorganen) i den kommande ICD 11. Raad Shakir ledde den neurologiska gruppen för ICD 11, och undertecknad var ordförande för avsnittet cerebrovaskulära sjukdomar. Först efter en hård debatt med WHO kunde stroke placeras under nervsystemets sjukdomar, och som ett gemensamt block. Betydelsen av denna förändring är mycket stor, policymässigt och praktiskt, som framgår av korrespondens i the Lancet ( www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28635606). Det var till stor glädje som arbetet med stroke i ICD 11 uppmärksammades under kongressen, under delegatmötet, i president-symposiet, och det kom som en överraskning efter mitt föredrag på huvudtemadagen för stroke då Raad Shakir steg upp och överräckte till mig den speciella glaspjäs som WFN också gav till WFNs pristagare under kongressen (Services to International Neurology: Professor Jun Kimura, Japan; Scientific Achievement in Neurology: Professor Angela Vincent, UK; A special Lifetime Achievement Award: Professor Jagjit Chopra, India). Jag blev glad över Raad:s och WFN:s initiativ att uppmärksamma detta, och den stora glaspjäsen kom lyckligt hem, välbehållen med alla delarna på plats.

Kyoto-mötet bjöd på en mycket stor mängd föredrag som jag inte recenserar här. Var och en av de stora sjukdomarna hade ”sin dag” med uppdatering och nyheter från fältens ledande personer. Flera av föredragen kommer att publiceras på WFN:s hemsida så småningom, så ”stay tuned”. Kvaliteten av de stora föredragen på kongressen var genomgående mycket hög. På kongressen presenterade Tarun Dua från WHO WFN:s nya Atlas of Neurology som tydligt visar den stora bristen på neurologer i stora delar av världen. Terrence Cascino höll avslutningsdagen ett föredrag om att hälften av världens neurologer upplevde signaler av utbrändhet, på grund av den stora bristen på neurologer. Ett annat av plenarföredragen hölls av Valery Feigin, Nya Zealand, som presenterade data från Global Burden of Disease för neurologiska sjukdomar, som publicerades on-line i Lancet Neurology samma dag. När stroke och demens inräknas under neurologi, kommer nervsystemets sjukdomar på 1a plats av sjukdomar som leder till funktionshinder. Läs mer här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28931491. Inte mindre än tre nobelpristagare föreläste på kongressen. Du hittar information om detta, och om andra nyheter från kongressen hittar här: www.wfneurology.org/wfn-news.

Sex dagar i Kyoto förflöt mycket snabbt, och plötsligt var det dags att lämna och åka hem. Dagarna hade gått fort, och mina besök i stadskärnan var två sena middagar tillsammans med vänner, bland annat en särskild minnesvärd där tre kockar serverade oss fyra gäster en minnesvärd show av japansk matlagningskonst mitt framför våra ögon i en pytteliten lokal. Stället hade en stjärna i Michelin, vi gäster tyckte nog den förtjänade fler. Jag hann också med en snabb titt på matmarknaden i centrala Kyoto – två japanska knivar, och några fina flaskor av fermenterad soja, ponzo, och yuzu hamnade i det incheckade bagaget hem till Sverige.

Avslutningsmorgonen fann tre av oss (Alla Guekht, Ryssland och Tarun Dua, WHO HQ i Geneve, och undertecknad) att vi inte hunnit se något alls av Kyotos alla sevärdheter under kongressen. Så vi lät en chaufför visa oss runt på några av de berömda ställena i staden med start innan kl 06 på morgonen. Det var en vacker soluppgång, helt folktomt, och vi hade allt för oss själva under en magisk morgontimma innan det var dags att dra till Osaka och ett tidigt förmiddagsflyg hem. Övriga tempel och museer i Kyoto – nästa gång!

Nu ser vi närmast fram emot WCN i Dubai, 26 till 31 oktober 2019, och ett starkt svenskt deltagande vid denna kongress. Jag vill varmt rekommendera svenska neurologer att resa på de stora neurologkongresserna. Då är mycket stimulerande och givande. Ha visitkorten väl framme, och slå ett slag för svensk neurologi i världen. Ett varmt tack till SNF för att jag fick förmånen att representera vårt land i Kyoto.